I svt:s nya dokumentär Vi gav dom vår pappa skildras vanvården när Carema hade ansvaret för äldreboendet Koppargården i Stockholm. Personal, anhöriga och tjänstemän intervjuas.
Dokumentären visar också att idén att tjäna pengar på kissiga blöjor och underbemanning är något vi importerat från det stora landet i Väst. Slutsatserna från forskare i USA är att det krävs en avancerad och troligtvis kostsam kontrollapparat för att minska fusket eftersom det är fusket som är lönsamt.
Frågan är om denna avancerade kontrollverksamhet har något ekonomiskt existensberättigande utan om det enklaste vore att förbjuda vård med privat vinstuttag. Men det vore ju att begränsa valfriheten säger privatiseringsförespråkarna. En valfrihet som i en snar framtid kommer bestå i vilken av de fåtal stora vårdkoncerner som dominerar marknaden. Länk till mitt tidigare inlägg om varför alltid de stora elefanterna vinner upphandlingen här.
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfvén är skarp i sin kritik mot vanvården men verkar inte våga gå emot privatiseringsförespråkarna. Han är rädd att göra en Juholt - att våga resa sig mot de som har intressen i den ökade privatiseringen. Han pratar likt borgerliga politiker att det inte spelar någon roll vem som utför vården bara den håller hög kvalitet. Vilket som sagt kräver en avancerad och kostsam kontrollapparat.
Caremas chefer lockades av bonusar och aktieoptioner för att skära ner vårdkostnaderna och samtidigt bibehålla eller öka kommunala anslag som egentligen skulle gå till de gamla. Två av cheferna på Koppargården hade konton i Luxemburg med optioner i Carema värda miljonbelopp. Miljoner som de fått i bonus för att de sparat duktigt åt Carema. Caremas tidigare vd Cecilia Daun Wennborg deklarerade för året 2010 för inkomster
på över 23 miljoner kronor. När den senaste VD:n Carl Gyllfors avgick fick han ett avgångsvederlag av "hemlig" storlek.
Carema, Attendo, Förenade Care har mer eller mindre samma företagsstruktur. Chefer på både hög och låg nivå belönas i bonussystem efter hur mycket de sparar in på gamla och sjuka, utan att det märks för utomstående (det var här Koppargårdens caremachefer fallerade).
Tror någon på allvar att en statlig kontrollmyndighet skulle kunna "tävla" med Carema och andra privata aktörers människoovärdiga bonussystem. En sådan myndighet kommer bara ha ett mål och det är att legitimisera en än mer ökad privatisering.
Carema är experter på att hitta kryphål i avtalen, i dokumentären berättar en chef med detaljerad inblick i Caremas övertagande av Koppargården.
"Man jobbar hela tiden med dubbla budskap. Utåt sägs det att vi gör det för att det ska bli bättre, men internt handlar det om att kapa kostnader."
"När någon blev sjuk på kommunens tid då ersattes de nästan alltid med vikarie, när Carema tog över bestämde de att bara ersätta varannan sjukdag."
Den medicinskt ansvarig sjuksköterskan (MAS) klagade på att de att bemanningen var lägre i verkligheten än på pappret och påtalade hygienen var dålig då det saknades tvål, handsprit, handskar och blöjor.
Äldreomsorgschefen Annica Dominius i StockholmsstadsdelenVällingby-Hässelby som ansvarade för uppföljning och kontroll då Carema tog över Koppargården. Hon verkade inte lagt märke till samma saker som MAS-sköterksan utan kommenterar istället med:
"De följer avtalsbiten hela vägen"
"Jag tycker Koppargården fungerar bra"
Vårdföretagarna, arbetsgivarorganisationen för den privat äldreomsorgen har en förbundsdirektör som heter Inga-Kari Fryklund. På frågan om vad hon tycker om Carema tillhälften ägs av amerikanska riskapitalister uttalar sig så här i dokumentären:
"Vi ska vara glada att vi får in riskkapital i Sverige, att dom är berädda att satsa här"
Bara en miss här. Riskkapitalister idkar inte välgörenhet. De räknar med avkastning på 50-100 procent för sina investeringar. En avkastning som de gamla får betala
De uttalanden som Annica Dominius och Inga-Kari Fryklund kommer med skulle kunna tyda på en ideologisk förblindning. Tjänstemannen Dominius och de ansvariga politikerna i stadsdelen kunde väl inte alla feta aktier i Carema, så de torde vara ideologin som var avgörande. Ideologin gjorde att de ansvariga valde att inte reagera förrän det var för sent och skandalen på Koppargården var ett faktum.
Denna privatiseringsideologi är så vida spridd att den även verkar ha angripit vitala delar av de socialdemokratiska partiet. Man behöver inte vara lika arrogant som Filippa Reinfeldt är i denna ekot-debatt för att påstå att personen i fråga är ideoligiskt förblindad. När S-ledaren Löfven säger att det inte går att förbjuda privata vinstuttag i vården så gör att det av rädsla för att bli utsatt för samma häxjakt som Juholt. Men de signaler han sänder ut är ändå att det inte är skillnad på privat och offentlig vård - vilket är en grundstomme i privatiseringsideologin. Om privat vård är lika bra som offentlig så kan man ju privatisera allt!
Ideologins överstepräster verkar ha haft lite svårt på sistone. 45 procent i en stor undersökning tycker att privata företag är ganska eller mycket dålig på att bedriva vård och omsorg. Det framgår också att flera borgerliga väljare hyser dessa åsikter. Miljöpartiets kongress sa nej till privata vinstuttag men blev uppläxade av partiledningen. LO är emot privata vinstuttag i vården. Vänsterpartiet verkar inte öka på pga av motståndet men de ska ha all heder för att vara det enda parti i riksdagen som är emot privata vinstuttag i vården.
SVT: Vi gav dem vår pappa
SR Ekot: Moderaternas Kent missade ny myndighet
SR: Inger Arrenander kommenterar Lövfens tal
SVT: V vill förbjuda vinster i välfärden
DN: Vinst i välfärden: Socialdemokraterna slåss med väderkvarnarna
Aftonbladet: LO vill förbjuda privata vinstuttag i vården
Kommunalarbetaren: Starkt motstånd mot privat vård
